En mammas dagbok

Jo, som sagt, sova hade varit skönt. Gärna ett helt dygn eller nåt. Igår kväll hade vi som plan att gå i säng direkt när dottern somnat och normalt är hon inne i tidiga vanor, alltså brukar hon somna vid 8 på kvällen. Skönt! Igår var inte en sån dag. Hon ville bara inte somna. Hon låg och flackade med ögonen och så fort jag trodde att hon somnat och smög därifrån började hon gråta och då var det bara att börja om igen. Hon somnade inte ordentligt förrän kl 9 och vaknade igen vid 12 och var vaken till 2, en stund senare kom hon upp i min säng och då gick det ju inte heller att sova. Det slutade med att jag tog fram madrassen och lade mig ute i vardagsrummet. Efter en timme vaknade jag av att dottern grät högt, då hade hon ramlat ur sängen och jag tog med mig hennes lilla madrass också så somnade vi båda på varsin madrass ute i vardagsrummet och sov alltså totalt tre timmar effektiv tid. Ikväll ska jag nog lägga ut madrasserna, ja båda, INNAN vi går och lägger oss.

I morgon är det dags, då kommer nappfén och hämtar alla napparna och lämnar en present till dottern. Funderar på att köpa en CD-spelare så hon kan lyssna på radio inne hos sig. Vi får se vad jag hittar på. Vi gör nog i alla fall så att hon får stå i fönstret och titta och se om hon får syn på nån nappfé, tills hon somnar av ren utmattning… Vi får se vem som somnar först, hon eller jag!

I förmiddags ringde en kollega upp mig för att ge mig lite konstruktiv kritik. Hon började med att säga att “nu skulle hon vara lite bitchig, men jag måste säga till” och sen sa hon att jag hade glömt att sätta upp patienter på återbesök… Alltså helt rätt! Det är bra att folk säger till när det blir fel. Det är svårt för mig att få rutin på saker och ting eftersom jag är på så många olika ställen och alla ställen har olika rutin. (Det var riset det)

Efter lunch kom IVA’s chef in till mig och undrade hur länge jag skulle vara kvar. Jag sa veckan ut eftersom jag slutar på fredag. Ja egentligen på fredag lunch, då jag ska på föreläsning fredag eftermiddag. Han började med att säga att alla varit väldigt nöjda med mig och att han gärna ville att jag skulle komma dit när den ordinarie var borta. Känns som lite revanch från igår. Jag sa att han skulle ringa min chef och berätta det. HÄRLIGT!

Igår var dottern vid tandläkaren för första gången. Det såg visst fint ut, sambon följde med. Dottern fick beröm för sina rena tänder, men däremot fick det visst vara slut med nappen nu. Det blir inte skoj, men vi har pratat om det mycket och det är väl på tiden. På fredag är det dags. Jo, vi har pratat om det i sommar, men det har bara inte fungerat när vi har pratat med henne, men däremot minskade hon ner till att bara ha den när hon skulle sova. Men på fredag är det kört! Vi får försöka byta den mot någon fin leksak eller så.

Själv känner jag mig bara så trött. Hon envisas ju fortfarande med att vakna på nätterna. Nåväl, ikväll ska vi lägga oss tidigt allihop! Skönt! (Om det nu blir så…)

Har nu pratat med löne och dom säger att jag kanske blir “tvååring” i maj eller juni nästa år om jag får fortsätta jobba på månad hela tiden fram tills dess. KUL… näää

Chefen var förbi för en stund sedan och kom med det ledsamma meddelandet att jag inte blir tvååring nu i september för att någon dummerjöns på löne kollat fel… Antagligen måste jag ungefär jobba heltid hela 2009 också för att bli det. :~( Är riktigt ledsen och jag blir inte ens gladare av att jag då kanske har möjlighet att jobba på lönen på ett annat sätt än om jag hade varit fast. Det är ju faktiskt så att vikarier ofta har högre lön än dom fast anställda. Och nu kunde chefen inte ens lova mig en stadig fortsättning för hon vet inte heller hur det ser ut. Nåja, jag har ju i alla fall september också och det är ju rätt skönt. Hur som helst kan ni nog förstå att jag ångrar att jag accepterade en AVA-tjänst där för två år sedan. Mycket dumt. Jag skulle nästan hellre varit arbetslös eller kanske gått på timme. Det hade ju löst sig. Tillslut. Jag är i alla fall lite glad att jag inte stannade kvar på förra jobbet och att jag krävde vikarieplacering istället för AVA-tjänsten som jag först blev erbjuden. Min chef är bra. Hon tycker i alla fall att jag är värd att bli tvååring.